Svävande bland moln.

Publicerat: 2011-03-01 / 23:47:21 / Kategoriserat i:
Är det över nu? Är det nu vi ska se på varandra eller inte se på varandra alls och ta farväl? Är det nu man ska gråta eller fälla en tår eller två? Är det nu jag ska tänka på var jag gjorde fel? Är det nu mitt hjärta ska gå i tusen bitar? Är det nu som man önskar och tänker tillbaka?
Isåfall har allt redan hänt! Allt är redan över, och vi kan inte se på varandra mer eller ta farväl. Jag kan inte gråta mer eller fälla en tår eller två. Jag har redan redan tänkt över på hur mycket fel jag gjorde. Mitt hjärta har gått i så många bitar, jag har svårt med att finna dom alla. Jag har redan önskat så mycket att jag har nog inte så många önskningar kvar, jag har tänkt så mycket att jag inte orkar tänka mer!
"Hej, Angiie heter jag. Fyller 20 år 9 månader. Slutade röka cigg för 2 år sen, när jag fann en person jag älskade och som fanns där. Men suget kommer när allt är förstört och man inte orkar mer. Ciggen blir som en del av dig. Du orkar när du röker, du blir frisk. Hjärtat känns helt, du mår bra och du känner att du har glömt den person som försvann."
Tog ett bloss häromdan. Jag kände känslan av att jag var hög, fick en kick, rejäl kick, som om jag svävade uppepå dem blåa molnen. Mitt hjärta fick ryck och gick på tunga slag. Jag fick ont, tårarna kom och hjärtklappningen kom tillbaka. Jag ångrade mig lite men samtidigt var känslan skön. Att få glömma allt, kanske inte länge. Men iallafall för en stund, en snabb stund. Att drömma mig bort till drömmarnas land, att få känna mig fri. Fri från tänkandet, depressioner, omgivningen, dess människor, dess ljud, allt som finns runt omkring, sluta tänka på dig och på oss. Varför det blev såhär. Bara tänka på mig själv för ett tag. Jag fick en några minuter att lappa ihop mig själv och mina delar som fallit i sär av smärta. Just nu känns allt tungt: Världen, jag, ögonen, ögonlocken, mina steg, mina tankar, mina ben och mina armar. Detta är världen i dagsläget tänkte jag. Tung. Bara tung helt enkelt.
Jag försöker samla mod att gå vidare och sluta tänka men vågar jag? Orkar jag? Vart ska jag gå? Vart ska jag ta vägen? Jag måste lära mig att lämna allt bakom mig. Dig. Mina känslor. Det vi pratat om. Förlovningen. Bröllop. Allt. Precis allt. Det är svårt. Så jävla svårt och det gör ont, så fuckin' ont! Hur mycket jag än försöker, är det som om någon håller fast i min arm och vägrar släppa - jag hamnar alltid tillbaka ett steg, där jag börjande.
/ Angiie Khiry Menna
Är det över nu? Är det nu vi ska se på varandra eller inte se på varandra alls och ta farväl? Är det nu man ska gråta eller fälla en tår eller två? Är det nu jag ska tänka på var jag gjorde fel? Är det nu mitt hjärta ska gå i tusen bitar? Är det nu som man önskar och tänker tillbaka?

Isåfall har allt redan hänt!
Allt är redan över, och vi kan inte se på varandra mer eller ta farväl. Jag kan inte gråta mer eller fälla en tår eller två. Jag har redan redan tänkt över på hur mycket fel jag gjorde. Mitt hjärta har gått i så många bitar, jag har svårt med att finna dom alla. Jag har redan önskat så mycket att jag har nog inte så många önskningar kvar, jag har tänkt så mycket att jag inte orkar tänka mer!

"Hej, Angiie heter jag. Fyller 20 år 9 månader. Slutade röka cigg när jag var omkring 16-17 år, när jag fann en person jag älskade och som fanns där. Men suget kommer när allt är förstört och man inte orkar mer. Ciggen blir som en del av dig. Du orkar när du röker, du blir frisk. Hjärtat känns helt, du mår bra och du känner att du har glömt den person som försvann."

Tog ett bloss häromdan. Jag kände känslan av att jag var hög, fick en kick, rejäl kick, som om jag svävade uppepå dem blåa molnen. Mitt hjärta fick ryck och gick på tunga slag. Jag fick ont, tårarna kom och hjärtklappningen kom tillbaka. Jag ångrade mig lite men samtidigt var känslan skön. Att få glömma allt, kanske inte länge. Men iallafall för en stund, en snabb stund. Att drömma mig bort till drömmarnas land, att få känna mig fri. Fri från tänkandet, depressioner, omgivningen, dess människor, dess ljud, allt som finns runt omkring, sluta tänka på dig och på oss. Varför det blev såhär. Bara tänka på mig själv för ett tag. Jag fick en några minuter att lappa ihop mig själv och mina delar som fallit i sär av smärta. Just nu känns allt tungt: Världen, jag, ögonen, ögonlocken, mina steg, mina tankar, mina ben och mina armar. Detta är världen i dagsläget tänkte jag. Tung. Bara tung helt enkelt.

Jag försöker samla mod att gå vidare och sluta tänka men vågar jag? Orkar jag? Vart ska jag gå? Vart ska jag ta vägen? Jag måste lära mig att lämna allt bakom mig. Dig. Mina känslor. Det vi pratat om. Förlovningen. Bröllop. Allt. Precis allt. Det är svårt. Så jävla svårt och det gör ont, så fuckin' ont! Hur mycket jag än försöker, är det som om någon håller fast i min arm och vägrar släppa - jag hamnar alltid tillbaka ett steg, där jag började.

/ Angiie Khiry Menna


» Skrivet av: sannalitens.blogg.se

Svar: Hehe okej :) Vad ska du göra till helgen då? :)



Kramar, Sannalitens.blogg.se


2011-03-02 @ 22:00:41
Blogg/Hemsida: http://sannalitens.blogg.se/

Ta inget härifrån som tillhör oss utan att fråga först!
Vill du låna något? Fråga oss FÖRST.
Säger vi ja, så vill vi att du skriver på din blogg, hemsida
eller vad du nu ska använda den på att du fått låna bilden, citatet eller texten av oss.


Läs detta innan du kommenterar:

• Alla kommentarer granskas innan vi publicerar dom.
• Vi accepterar ingen reklam, varken frågestund eller tävlingar.
• Vi lägger endast till det bloggar på bloglovin' som vi finner intressanta.
• Väljer du att vara anonym, lämna din mail/msn.
• Du är aldrig anonym, din ip-adress loggas.
• Allt är copyrightskyddat, allt matrial som blir stulet, anmäls.

Har du överseende för detta, så är det bara att kommentera på.



Ditt namn:
Är du ofta och hälsar på?

E-postadress/MSN: (Bara jag som kan se den)


Din bloggadress:


Skriv det du vill ha sagt:

Trackback